Svensk tyghistoria

Tyger är en mycket gammal uppfinning. Tyvärr så är tyger organiska och bryts snabbt och lätt ned, om de bevaras är det av en slump.

Svensk tyghistoria

De vi har hittat som är förhistoriska är alltid tyger som har funnits i en syrefattig miljö som torvmossar eller om ett tyg blir nedtrampat i lera.

De som hamnar i lera är ofta tyger som burits i krig på ett slagfält och där med alltid tyger som burits av män. I torvmossar kan man hitta tyger som har offrats till gudarna.

I Norden har vi många torvmossar och i Sverige har man ända från stenåldern och fram till kristen tid sett torvmossar som en plats där man hittar öppningar till gudar.

Man har hållit offerriter och lagt ned offergåvor till gudarna i torvmossar. Det var lite som att lämna paketet och ringa på dörren till gudarna. Vi vet också att riterna slutade i stora fester då man hittar avgnagda ben och andra tecken på fest kring torvmossar.

Det finns en allvarlig sida av offer i torvmossar – man offrade människor. Att offra människor var troligen det yttersta offret – i huru vida personen som offrades valde det själv eller var drogad kan man bara spekulera om.

Men med dessa offrade människor som vi ibland hittar i mossar kan man också hitta hela kläder och där med se allt ifrån tyger till snitt på kläderna.

Man kan anta att den människa som offrades till gudarna hade på sig kläder av de dyraste tyger man kunde ha råd men. Men det ger oss ändå en blick in i vilka man använde.

Precis som i Georgien där vi har hittat de äldsta tyger i världen så är de äldsta i Sverige av lin. Lin växter snabbt och lin kan växa bra även om vädret är dåligt.

Tyger av lin är tåliga så att lin var en favorit bland material är ingenting konstigt. Det som gör dessa gamla tyger så spännande är att vi kan se vilka man använde och hur man sydde i dessa.

Det är så lätt att bara avfärda förhistoriska kulturer som barbariska eller primitiva men när man tittar på tyger och hanteringen av dessa så visar det sig en hög nivå av hantverksskicklighet.

De flesta är färgade på något sätt – gärna i vackra och starka färger. När man klipper till dem så har man alltid haft sömsmån för att kunna sy fällsömmar. Fällsömmar är ett sätt att slippa traskanter som fransar sig. Genom att sy in traskanten så hindrar man tyget från att gå sönder.

Man kan också se en åldersskillnad i hur man sytt kläder – yngre personer har haft kortare kjolar, tunnare blusar. Skulle vi sy upp plaggen i moderna tyger så skulle vi känna igen de flesta och vara beredda att ta på oss dom kläderna idag. Lite som idag med andra ord.

De äldsta tyger som vi har hittat är cirka 2000 år gammalt – denna mantel var ett bruksplagg. Det var en stor och generös mantel att svepa in sig i – den var sydd av ett ulltyg som var så tjockt att det kunde skydda mot både vind och nederbörd.

Detta ulltyg var också mönstrat – i detta fall var det pepitarutor som man får genom att väva tyger med två färger och en ganska avancerad vävteknik.

Som många andra offergåvor i mossar så var manteln förstörd – man hade skurit sönder delar av mantelns tyger. Man förstörde det man gav till gudarna för att ingen skulle få för sig att stjäla offergåvor.

Även om offer av människor är ett högt pris så har dessa offer gett oss en möjlighet att se hur man klädde sig och lära oss om vilka tyger som användes.

Lägg till en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *