Inget stopp på musiken

– Är det dina skivor? Den frågan har jag faktiskt fått flera gånger, ler Jessica. Hon är fortfarande lite brunbränd efter en tvåveckors vintersemester men nu är hon dock tillbaka som discjockey på Stockholms rnb-klubbar.

– Många tror att det är ställets skivor men jag lägger ner mycket tid på att köpa ny musik och hålla mig uppdaterad. Folk önskar ju den senaste musiken så det är viktigt att följa olika listor för att slippa känna sig stressad när någon önskar en ny låt.

Jessica har spelat skivor i runt tre år. Hennes genuina intresse för hiphop, soul och rnb härstammar absolut inte från hennes föräldrar som är väl etablerade i radhus med Volvo och vovve.

Hon började dansa streetdance vid åtta års ålder i en källarlokal i Vällingby centrum. Med en danslärare som hellre drack cola light medan hon filade sina lösnaglar än att hängivet lära ut sina danskunskaper. Men Jessica lät sig inte distraheras.

– Musiken gör mig så glad, det finns inget stopp, jag vill bara köpa fler och fler skivor och upptäcka nya artister.

I fyran köpte hon en TLC-skiva och blev totalt fast, sen rullade det på med Mega Rap och De La Soul, berättar hon.

– Dansen var så rolig och musiken kopplades ihop med detta, musiken blev mer och mer viktig. Jag dansade till De La Soul nere i mitt rum och blev bara så lycklig. Musiken är det som betyder något för mig, rytmen och känslan. Texten bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, jag vet aldrig vad någon låt handlar om, skrattar hon.

Det var som man ofta säger lite av en slump att Jessica började spela skivor och så småningom etablera sig som discjockey.

– Jag träffade en kille på ett ställe i stan, jag var irriterad och arg för att de körde så dålig musik och jag ville dansa. Då sa han att han spelade på ett ställe och jag blev jätteintresserad. Vi bytte nummer och jag fick helt otippat börja spela. Det var en liten indisk restaurang som gick under namnet East West som på något konstigt sätt lockade unga hiphopentusiaster.

Jessica hade aldrig spelat skivor innan detta tillfälle och i början bar hon omkring på sina skivor i en stor plastkasse med originalfodralen. Hennes hörlurar var trasiga på ena örat och hon var inte medveten om den fundamentala cueknappens funktion.

– Utan den blir det väldigt svårt att mixa, skrattar hon. En kompis från East West hade en klubb på Bäckahästen som blev min första nattklubbsspelning. Jag var lite nervös, ler hon.

Det ena har lett till det andra, hon har legat på och skapat sig ett namn.

– Jag har skött allting själv. Allt går i perioder, ibland spelar jag flera gånger i veckan, ibland är det helt dött.

Hon rynkar lite på näsan åt bröllop och studentskivor.

– För mig känns det inte viktigt att spela för en spelning eller pengarnas skull. Om jag skulle spela någon annan musik än den jag tycker om så känns det inte roligt och då ger det mig ingenting.

Jag vill kunna stå för det jag spelar i högtalarna. Att sprida bra musik och spela på ett ställe med en publik som uppskattar den, vare sig det är en liten inrökt indisk restaurang eller i spegelsalen på Berns, är det viktiga för mig.

Jessicas vett och etikett:

  • Vill du önska en låt, skriv ner den på en lapp så DJ:n själv kan lägga in den vid rätt tillfälle.
  • Önska gärna en låt inom ramen av det som har hörts under kvällen.
  • Om det spelas hiphop i högtalarna ska du inte gå fram och fråga om det kommer att spelas nån techno hela kvällen.
  • Om du var på toaletten när din låt spelades är det ingen ursäkt för att kräva att få höra den igen.

Klassiska kommentarer en discjockey inte vill höra:

  1. Kan du spela Greasemixen!?
  2. Varför mixar du inte låtarna?
  3. Kan inte du sätta på någon bra låt i stället?
  4. Min kompis fyller år, kan du säga det i mikrofonen (som oftast är obefintlig).

Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *